Melodifestivalen är inte liv och död

pobrane (6)

Sist: Molly Sanden tävlade i Melodifestivalen var hon skör och nedbruten. Nu, fyra år senare, är hon både lyckligare och starkare än någonsin.

 

Det är en kall eftermiddag i en foto­studio vid Telefonplan i Stockholm. Justin Biebers senaste album går på högvarv och Molly Sanden står framför kameran i ett par svarta Dr fvlartens-boots, dansar och sjunger med i ”What do you mean”. Hon ser helt obrydd ut, som om hon står hemma i köket och nynnar.

Fotografen knäpper bild efter bild och Molly sätter varenda en. Hon ber inte om någon paus, förutom när blodsockret faller och hon, på grund av sin diabetes, måste äta en näve nötter. Några minuter senare kör hon igen. Och det är så hon är, Molly Sanden. Hon är ett proffs.

Det var för tio år sedan som Molly slog igenom som artist. Hon kom trea i Eurovision song contest junior år 2006 och har sedan dess släppt två al­bum och medverkat i Melodifestivalen två gånger. Nu ger hon sig in i schlagervärlden igen, men det är en helt annan Molly som ställer sig på scenen.

– Sist jag var med var jag ganska trasig, det var mycket som hände i mitt liv. Plattformen jag hade stått på var raserad. Jag var mer av en maskin som körde på utan att känna efter. Då hade jag liksom… ja, men tappat det tror jag. Jag körde mycket på något slags sorgbränsle. Nu är jag på en annan plats i iivet. Jag är mer harmonisk och lyckli­gare, säger hon och låter verkligen lugn där hon sitter i sminkstolen.

”Jag tror att livet händer precis utanför komfortzonen”

Makeupartisten rör sig över Mollys ansikte medan vi gör intervjun men det verkar inte störa henne. Hon ger långa, välformulerade svar på alla frågor trots att ögonen är stängda större delen av tiden. När SOLOs moderedaktör An­nika vinkar hej då kommer Molly ihåg att Annika har en son, trots att de bara träffats en gång tidigare, och hälsar till hennes ”lilla skrutt”. Det är sådana saker som gör att Molly får så mycket kärlek på sociala medier. Hon är en schyst person, helt enkelt.

– När mammor går in på min Instagram och skriver ”Jag är så glad att min dotter har dig som förebild och att hon får växa upp till fina ideal”, då blir man såhär ”Åhhl”. Man blir rörd och känner sig stolt.

Trots all värme och kärlek som hon möter när hon är ute på turné, kan hon ibland fundera på om hon borde vara lite tuffare. Främst för att hon upplever att det finns en önskan om att vara cool i Sverige, speciellt i musikbranschen, och hon tillhör inte den coola skaran.

– Jag kan känna att folk tycker att jag är pret-

to som engagerar mig i sådana här rädda världen-frågor. Ibland tänker jag, fan, man kanske ska vara lite mer badass så kanske det hade gått bättre? Men det är bara något dumt man tänker i en sekund. Jag vill ju stå för bra saker. Det kanske inte är lika häftigt, men någonstans tror jag att det är värt det. De senaste två åren har Molly bott i Los Angeles tillsammans med sin pojkvän Danny Saucedo. LA:s galna kändis­karusell fick motsatt effekt på paret. Istället för att lära känna ”rätt” personer och fokusera på pengar, vände sig Molly inåt. Hon har börjat yoga, meditera och bestämde sig för att bli vegetarian.

I januari besteg hon Kilimanjaro i samarbete ~ed Barncancerfonden. Tillsammans med ett :sam på 25 personer, inklusive pojkvännen och rullstolsburne äventyraren Aron Andersson.

gav hon sig ut på en åtta dagars bergsklättring. Trots att hon inte hade så mycket som tältat innan tvekade hon inte en sekund.

– Jag tror att livet händer precis utanför kom­fortzonen och att det är då man växer, när man gör något som man kanske inte är jättebekväm med och lyckas med det. Eller så lyckas man inte, och då lär man sig något av det med.

Ingen sätter sig på Molly

Molly har precis signat med skivbolaget Sony, men under ett helt år var hon sin egen manager och boss. Det administrativa arbetet med att vara sin egen chef tog tyvärr för mycket tid, men kunskaperna från det där året kommer hon alltid att ha med sig.

– Nu har jag mer skinn på näsan och kött på benen. Ingen kan säga ”Lilla gumman det där tar tre veckor”, för då kan jag säga ”Nej, men om du gör det nu så vet jag att det tar dig en halvtimme om du bara får tummen ur”. Jag kan ha en annan pondus.

Tidigare sa du att du bara ville jobba med tjejer, känner du fortfarande så?

– Det där gällde ju mest sommarturnén och att jag ville lyfta fram kvinnliga musiker. Det man märkt nu när man varit runt i några år, är att det är väldigt mansdominerat. Jag vill slå ett slag för kvinnliga musiker för jag har faktiskt möjligheten att påverka vilka jag anställer till min turné. Men så är tidningarna så roliga och då väljer de att skriva att man hatar män för det, och att man aldrig mer vill jobba med en man. Det blir ju helt fel.

Det är tydligt att hon är lite irriterad på hur vissa saker förvrängs. Hon nämner ett Instagram-inlägg som också vinklades på ett helt annat sätt i media.

– Nu när jag skrev att jag ska försöka bli vegan, men aldrig vill övertyga någon, så stod det ”Mollys hat mot köttätare”. Man ba, fast läs igen! Det var inte alls så jag skrev.

”There’s no me there’s no you. There’s only youniverse.”

Molly är långt ifrån ensam om att bli kritiserad för sina åsikter. När du är en stark förebild för girlpo-wer strömmar nästan näthatarna till automatiskt. Hon går ändå inte ut lika hårt som många andra artister, typ Zara Larsson.

– Jag har inte en lika aggressiv framtoning, men det handlar nog bara om vem man är som person och hur man väljer att möta sådana saker. Jag har nog valt att fokusera

mer på positiva budskåp, om man tänker  på Instagram och sådär, istället för att speia På nska som många gör.

Även om hatarna finns där får Molly desto mer kärlek. Hennes fans älskar henne och hon har blivit något av en kroppsförebild för många unga  aktiv i kroppsfrågekampen så vill j vinkeln jag haft, alltså vinkeln att js överviktig. För det gäller lika myck hållet. Jag säger inte ”lev ohälsos? mycket godis du vill hela tiden”. D. försöker säga.

Molly menar att vi borde vara m varandra. Om någon vill göra ett ir på några extra kilon är det upp till i

– Det är inte så att jag säger ”Gc vill, skit i allt!”. Nej, du ska fortfara™ sosam. Men du får se ut hur du vill extrakilona eller minuskilona, med \ eller hudfärg du än har. Det ska inte roll. Och det är väl jävligt häftigt att

Hennes tankar på gemenskap o genomsyrar även hennes bidrag i Klen. Låten heter ”Youniverse” och hden ihop med Danny Saucedo och John Alexis.

– Det är en vi-känsla låt. ”Theres no you. There’s only youniverse.” Vi av det här. Vi är inte bara en del av c versum. Det är lite flummigt men de förstår, haha.

Vem är din största konkurrent?

– Det där är svårt för jag har ägna mycket tid i mitt liv åt att jämföra mig andra. Framförallt när det gäller ute© självförtroende. Den här gången har inte ens koll på vilka som är med. Oc jätteskönt.

Molly inger en känsla av lugn när h om Melodifestivalen. Det finns ingen i utan mer en önskan om att få dela m budskap som hon verkligen tror på.

– Melodifestivalen är inte liv och dö ner bara så otroligt starkt för den här det här budskapet och vill dela med r avslutar hon.

 

 

Kommentera